Familj

För ett par dagar sedan la min dator av. Helt plötsligt och jag kunde inte få igång den på väldigt länge. Lyckligtvis började den fungera igen, och jag lade in alla mina bilder och viktiga dokument i min bärbara hårddisk. I den hårddisken har jag även videon och foton från när jag och mina syskon föddes. 
 
Det är jättekonstigt att se sig själv så liten och hjälplös. En video var från när min lillebror föddes. Jag hade inte ens fyllt ett år när han kom. Mamma ser otroligt svag ut och vid ett tillfälle lyfter hon upp mig till sängen med henne. Och jag får mjölk ur flaska och hon pussar mig på pannan. 
 
Jag bara tänker på det ögonblicket och saknar henne så djupt. Hur man då är helt omedveten om den kärlek man får, en ovillkorlig kärlek som aldrig tar slut. Får en klump i halsen och tårar i ögonen när jag skriver. 
 
Så jag tittade igenom alla mappar. 1992-2012. Tjugo mappar för tjugo år. Och arton av de åren har jag bara blivit omhändertagen och bortskämd. Sedan flyttade jag till ett annat land - till ett annat liv. De där spontana pussarna får jag inte längre lika ofta. Snart är det JAG som ska ge de till en annan liten själ här på jorden.
 
Man brukar säga att man börjar uppskatta sina föräldrar när man själv får barn. Det där är nog sant. Men på min bröllopsdag, dagen jag även skulle flytta, grät jag okontrollerat. För jag VISSTE vad mina föräldrar hade gjort för mig. Deras uppoffringar är så tydliga i alla de bilder och videoklipp jag ser. Det blev så tydligt hur motvilligt de lät mig flyga ut ur boet. Jag kan ALDRIG tacka dem någonsin för vad de gjort för mig. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback