7 November

Jag hann inte uppdatera i morse. Höll på att missa mitt tåg så jag hann bara ta några bilder på testet. Såg att det var någon som knappt kunde kontrollera sin nyfikenhet (eller sin kommentar, eller hur "din lilla skit?"), hahaha. :) 

 

Men jag gjorde alltså inte detta med mening. Jag hann bara inte. Och även om det skulle vara ett positivt skulle jag inte uppdatera på bloggen förrän min älskade hade fått veta! Så det så!

 

Jag hade hoppats att jag kunde överraska R med positiva nyheter denna morgon men testet jag tog var blankt. Det var nästan som rutin... Gjorde allt mekaniskt och väldigt snabbt. Väntade i fem minuter (typ en evighet juh) medan jag borstade tänderna. Det fanns inget streck. Besvikelsen slog över mig. Försökte att vrida och vända men såg ingenting. Jag ville ju se något, men det fanns ingenting att se...

 

Blev ledsen så klart. Vill inte överdriva med "otroligt ledsen", "alldeles nedslagen", "med tårarna rinnandes för kinderna". Så var det inte. Bara en besvikelse... och en dumhetskänsla. Varför trodde du att det skulle gå DENNA gång?

Ja... det tog lite av mig. Tror så klart att det blir värre för varje gång man testar, så nästa gång blir det ännu svårare att se ett minus. Jag har två test kvar, som blir till nästa gång. Testar inget mer förrän om en vecka igen om mensen inte har kommit tills dess. Men det gör den nog.

 

Jaja, här får ni en bild. 

Ursäkta mitt bajsbruna nagellack.

 

Vilket försök är ni på? Det kommer nog ett plus snart!!

Vi lyckades på tredje försöket.. men jag förstår din längtan! Själv har man längtat så otroligt länge att det känns som en evighet.

Kramar.

Förstår din längtan, man kan inte tänka på annat, Men ni kommer lyckas. Håller fortfarande tummarna!

Kram