7 Maj 2012

Jag vill sluta läsa gravidbloggar. Det är bara så väldigt svårt.
Jag tänker rationellt. Jag diskuterar lite med R. Inte mycket, bara lite halvt. Han längtar något otroligt till barn, han är ju något äldre också. Men han säger ingenting. Jag tycker det är bra. Det skulle vara jobbigare för mig. Jag kan för tillfället lätt intalas till att skaffa barn. Jag har en otrolig tur att han inte säger någonting. Han vet också att badrummet och köket måste fixas innan vi försöker.

Jag har haft en återkommande rädsla, förresten. En tanke för det mesta. Jag kanske inte kan bli gravid. Som sagt, jag räknar dagar. Jag vet när jag har mina säkra dagar, när jag ska ha ägglossning, när jag ska vara försiktig. Det blir dessutom väldigt mycket avbrutet sex. Sedan läser man om hur det är en väldigt osäker metod. Jag blir rädd.

Det stör mig lite. En tanke som finns i bakhuvudet. Vi har ju heller aldrig försökt på riktigt egentligen. Sanningen är att när ägglossningen närmar sig är jag galet noggrann. Men jag vet att risken (/chansen) fortfarande är stor.

Jag vill ha mamma. Jag pratar med henne om allt. Men hon kommer inte att förstå det här. Och jag vet inte vad jag ska säga heller. "Hej, mamma. Du, jag har en otrolig längtan att bli gravid. Vad jag ska göra av ungen när jag väl klämt ut den... ehm, det vet jag inte än, men det löser sig. R vet det där bättre. Och, ja just det. Jag vet att det är bäst om jag väntar några månader i alla fall. Jag vet allt det där. Men jag tänkte ändå dumpa den här skiten på dig så har du något att oroa dig över i fleeeeera dagar. Enjoy! Tooteloo!"


Bäst att jag håller detta för mig själv ett tag, tror jag.

Jag är så jävla glad att jag inte sa något till R båda gångerna min mens var sen. Och att han slapp den här känslan av att förlora någonting man inte ens hade till och börja med.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback