Den längtan går inte bort så lätt. Jag vet att R är redo. Men min logiska hjärna protesterar. Något oerhört. Jag vill inte ha svärföräldrarna i vårt hus när det är dags. Och jag vill att det här jävla skitrenoveringsprojektet tar slut nån jävla gång. Helvete vad jag blir arg.

Jag vill, men jag vet att det inte går. Jag vet att det blir hundra gånger bättre om vi väntar. Men jag orkar inte. Jag vill försöka. Sedan läser jag naturligtvis om par som har haft svårt att bli gravida när de väl bestämt sig för att försöka. Jag tror att vi börjar när de är utflyttade. Hoppas att det sker snart.