5 Augusti
Jag velar fram och tillbaka. Det är helt sjukt. Ena stunden har jag bestämt mig - vi försöker. Men redan i nästa sekund intalar jag mig själv att det inte går. Det gåååår ju inte...
.
Jag har alltid varit 100 % säker i allt jag gjort i mitt liv.
- Ja, jag klarar att läsa NV på två år istallet för tre.
- Ja, jag klarar av att ha ett långdistansförhållande i tre år.
- Ja, jag klarar av att flytta till ett land och sedan läsa läkarlinjen på ett språk jag knappt behärskar.
- Ja, jag klarar av att lära mig två språk samtidigt.
.
.
Jag gjorde allt det där för att jag visste att jag kunde. Jag var 100 % säker. Jag gav mitt allt och ger fortfarande mitt allt. Men just nu är jag inte säker. Inte över det faktum att jag vill ha barn. Jag VET att jag vill ha barn. Frågan är NÄR?
.
R säger att de flyttar ut till oktober. Varför kan jag inte vänta två/tre månader till försöken? Samtidigt vill jag inte vara höggravid i juni/juli. Då passar det ännu bättre att vänta ett tag till. Gah, jag vet inte vad jag ska göra.
.
Jag OCH R längtar. Han kommer att bli världens finaste pappa. Aåh... Häromdagen sa han att nästa gång försöker vi. Jag är så stark utanpå, för jag kommer direkt på motargument. Krossar hans längtan och vilja samtidigt som jag övertalar mig själv. Jag svarar alltid med ett starkt NEJ.
.
Men jag vill inte. Jag vill säga ja.
Kommentarer
Trackback